Motion och aktiviteter

Stimulans

Yorkshireterriern är en pigg krabat i ett litet format. Inte bara en utställningshund. Vill man hellre ha hunden nedklippt och utöva sporter så ska man börja när valpen närmar sig ett år. Om du inte hunnit fastna för utställningar, gå en lydnadskurs eller anmäl er till agility. Det spelar ingen roll vad du väljer. Huvudsaken är att ni gör något roligt tillsammans. Det är skrämmande att se att många småhundar sitter hemma i sina lägenheter och aldrig kommer ut annat än för att rasta. Om socialiseringen upphör upplever hunden en oerhörd stress när den väl kommer ut.

För hundar är lärandet en livslång process precis som det är för oss människor. Kunskapen är en färskvara. Med en trygg och kärleksfull vägledning kan din älskade hund upptäcka allt det underbara som finns ute i världen. Var tydlig i din roll som ledare. Det är ganska tufft för en liten hund som snabbt känner sig vilsen om den inte får raka direktiv med rätt vägledning. Man behöver inte vara våldsam eller skrika åt en hund för att visa vem som bestämmer. Är du konsekvent och trygg i ditt ledarskap smittar det ganska fort av sig. En rädd eller blyg hund lär sig att slappna av när du visar tydligt vad den får eller inte får göra. Får den rätt stimulans har du en lycklig hund.

Viltspår
En del som tränar viltspår har målet att hjälpa och hitta ett trafikskadat eller skadeskjutet djur. Viltspår är dock än så länge inte lika vanligt bland yorkarna som de andra träningsgrenarna. Ofta förknippar man viltspår med jakthundar men det finns ett flertal småraser som är duktiga på att spåra. Spårning är en teknik där hundar tränas att hitta ett objekt, t.ex. en nedskjuten fågel eller ett skadeskjutet djur. Det går till så att hunden får lukta på en flaska med blod och en rådjursklöv. Sedan lägger man klöven i skogen och droppar blod i ett spår. Därefter får hunden spåra. Spåret är c:a 600 meter. Man kan träna mycket med en yorkshireterrier eftersom de är lättlärda och pigga på att utföra nya uppgifter. Ta kontakt med svenska yorkshireterriersällskapet.

Sök och räddningshundar
De flesta av oss har säkert sett TV- program där hundar är med och räddar. Det är ofta större raser som söker försvunna personer. De luktar på t.ex. ett klädesplagg och spårar sedan upp ägaren. Alla människor, levande eller döda, utsöndrar mikroskopiska partiklar. Miljontals av dessa är luftburna och transporteras med vinden över stora avstånd. Det sägs att de bästa förutsättningarna för att spåra i luft är tidigt på morgonen eller sena eftermiddagar då det är molnigt och vinden är sval. Det är inte brukligt att man använder yorkshireterrier i räddningssammanhang men de är små och kan ta sig förbi i trånga utrymmen. Tänk på att en york från början just var specialist på att fånga råttor och springa där det var svårframkomligt.

Agility
Det är en så kallad bansport som kommer från England. Hunden springer på tid genom en hinderbana. Det är ett samarbete tillsammans med hundens förare som bygger på kontakt och lyhördhet. Det viktigaste är att hunden och föraren ska tycka det är roligt. I agility kan man tävla både individuellt och i lag. Grenarna består av stafett, hopp och springa genom tunnlar på kommando. Som deltagare är man skyldig att upprätthålla speciella regler för att inte andra hundar ska komma till skada. Man tävlar i olika grupper. mall, medium och large beroende på storlek. De måste vara 18 månader innan de får tävla.

Banan är minst 100 meter lång. I agilityklass kan alla moment vara med. Dessa omfattar hopphinder, långhopp, balansbom, gungbräda, slalom, däck som hunden hoppar igenom, platt tunnel, bord, där hunden ska hoppa upp själv och stå still i 5 sekunder medan domaren räknar. Tävlar man enbart i hoppklass saknas bordet och balanshindren. Eftersom yorkshireterrierna är små kan de snabbt ta sig igenom hindren, i alla fall de som är på marknivå. Det är viktigt att hunden är så mogen att den klarar av att hålla balansen så det inte händer olyckor, speciellt på högre nivåer. Man bör därför inte träna sin hund på egen hand utan ha kunskap om vad den klarar av. Hunden måste ha vuxit färdigt innan man börjar träna den med hopp och höga höjder. Som regel ska de vara från ett år ålder.

Lydnad
Lydnaden är viktig för samarbetet mellan hunden och föraren. Det gäller att man förstår varandras språk. Hundarna har andra signaler än människan. Redan som valp, mellan 2 och 8 månader ska man lära in grunderna. Då har man som mest nytta av det när de blir äldre. Försök att hitta vad just din hund tycker är belöning, t.ex. godis, lek, kamp eller bara en klapp på huvudet. Många hundar kan göra allt för att få smaka på lite godis. Efter 6 månader kan man öka kraven lite, bli lite mer tydlig om vad man vill. Runt 18 månaders ålder är den i sin berömda tonårsperiod. Den glömmer allt vad man lärt, är odräglig och gör inget av det man säger. Men tiden går över och har den fått en god grundlydnad så kommer allt tillbaka. Efter 2 år räknas de som vuxna fast en del raser är lite mer sena än andra att mogna.

Freestyle
Det är en relativt ny hundsport och kan översättas med "fri stil". Man sätter ihop ett individanpassat träningsprogram tillsammans med sin hund och visar upp de konster som just din hund kan. Man använder sig av en musikgenre som passar till hunden. Det är viktigt att allt fokus är på hunden. Det här kräver en oerhörd teknik och samarbetsövning mellan hunden och föraren då det kan vara 20- 30 kommandon under ett program. Själva dansprogrammet tar 1-5 minuter. Tävlingen bedöms av 2-3 domare som ser att utförande och koreografi samt samarbete utförs på ett korrekt sätt. Hunden får först tävla när den är 12 månader.

För många år sedan intervjuade jag Frida Binette som håller flera kurser i både lydnad och freestyle där hon nått många framgångar. Det finns inget dokumenterat var freestyle egentligen började. Men det kan ha startat 1980 i Canada, sedan kommit till USA och England. Arrangörer till olika hund- respektive hästevent ville ha en friare lydnadsshow som var i samspel med musiken. Sen har programbyggen avancerats och utvecklats. Till Sverige kom sporten 1999. Det är inte vanligt, varken i Sverige eller utomlands att man ser yorkshireterriern tävla i denna gren. Rasen har dock deltagit på några av hennes freestyle kurser. Hon upplever att storleken på raserna har olika fördelar.

En liten hund har sällan kroppen emot sig när den utför mer fysiska konster. Dock kan det vara svårt som publik att uppfatta en del konster då hundarna är så små. Jag tänker på buga, tassarbete m.m. Det är lättare att se en större hund som har yviga och stora rörelser. Däremot är dessa hundar begränsade i arbetet på grund av sin storlek och tyngd. Hennes personliga åsikt är att träningspassen inte bör vara längre än trettio minuter. Vanligtvis arbetar hon med mellanstora hundar. Hon får på så vis med sig lite av det av varje från båda håll. Små och stora hundraser tränar i samma klass. Det kan vara svårare att träna en äldre hund på så sätt att den kanske inte har samma spänst som en ung hund. Men däremot kan den äldre oftast ha bättre fokusering på själva arbetet.

Hon börjar forma hunden redan som valp till att bli flexibel inom freestylegrenen. Det handlar inte om att hunden ska träna att stå på två ben eller tricks med hopp utan starten för valpen blir att den lär sig att vara flexibel i olika positioner runt föraren, jobba på marken, uthållighet, undvika obehag i vissa övningar (rulla) m.m. Beroende på individ klarar en hund av att träna 4-5 gånger/vecka. Tappar hunden intresse pga. för mycket träning är att rekommendera 2-3 gånger / vecka.

Enligt personlig åsikt bör träningspassen inte vara längre än 30 min / träning. Det är givetvis alltid lättare om hunden fokuserar på arbetet istället för allt som kan hända runt omkring. Inlärningen går mycket fortare då och hunden kan prestera bättre på en show/tävling. Hunden ska vara vaccinerad (enligt SKK:s regler), vara registrerad hos SKK eller ansökt om tävlingslicens. Till tävlingen tar man med sig sin valda musik, kostym och eventuella föremål som används till programmet. Glöm inte vattenskål, belöning till hunden m m.