Tack vår älskade Zoi

Så kom den dagen jag bävat för. Att säga det där eviga farvälet. Aldrig mera få hålla sin pälskling i famnen och höra tassarna mot golvet. Känna den där lilla nosen som puffar ens kind. Eller när hon lägger huvudet på sned och ser på en med busiga ögon. "Kom så ska vi leka!". 

Zoi var allas vårt lilla hjärta. Så charmig, ödmjuk och snäll. Det känns som något inom mig har slitits mitt itu och jag tänker på Karins Boyes ord "Det gör ont när knoppar brister". För det gör ofantligt ont att sakna sin livskamrat, en trogen vän. Zoi var med oss under ett långt liv men sorgen är inte mindre. Jag är tacksam för de åren vi fick och saknaden efter henne är större än allt annat för nu.

Söndagen den 15 juni cirka 07.00 somnade hon in hemma i mina armar. Det var fullt på två djursjukhus så vi var tvungna att ta hem henne. Det var såklart en chock att uppleva hennes sista andetag men i efterhand fick vi hålla en vacker ceremoni ute på balkongen med blommor och ljus.  Farväl vår älskade Zoi. Du kommer alltid finnas i våra hjärtan.  Du fattas oss vårt fantastiska mirakel!

I augusti skulle Zoi bli 15 år.