Du lilla vän, så liten och näpen. Full av liv och kraft ska du möta världen med nyfikna ögon. Så många fina sommardagar som du och jag ska få uppleva tillsammans där du också kommer att vara en tröst för mig.

 Det är snart ett år sedan älskade Zoi hastigt somnade in i mina armar. Varje dag har saknaden varit stor. Men nu öppnas en dörr där ljuset ska släppas in. Zoi finns med vid vår sida. Nu välkomnar vi lilla Lucille. I dag är hon sju veckor och den 8 juni flyttar hon in. 
Vikt 515 gram.

Inflyttningsdagen

Måndagen den 8 juni rullas röda mattan ut för lilla Lucille. Hon kom till världen den 13 april klockan 18.01 och vägde 75 gram. Runt två veckor var vikten 200 gram. Vid 8 veckor väger hon cirka 605 gram, som ett halvt kilo smör.  Hennes soltecken är väduren och ascendenten är vågen. En balans mellan impulsivitet och diplomati.  Samtidigt undviker hon konflikter i hundrastgården. Med vågen i ascendenten är den oemotståndlig. Med sin charm och elegans kommer Lucille att locka andra till sig. Hon kommer att finnas för mig. Nästa vecka är hon här.

Efter en massa bus behöver man vila. Här är lilla Lucille inne i sin egen drömbubbla. Hon struntar i hela världen. När en nästan 8 veckors valp sover bearbetar hjärnan dagens alla intryck. En valp i den här åldern behöver fortfarande sova mycket. För att valpen ska komma till ro på kvällen/natten måste man skapa tydliga rutiner.
Valpen har nyss lämnat sin mamma och syskon och det är viktigt att den känner tryggheten i det nya hemmet. Undvik uppspelta lekar och hjälp valpen att varva ner. Smek den försiktigt. sänkt ljudet på tv och mobil. Nu när det är sommar är det bra att kunna ha mörkläggningsgardiner. Väck aldrig en valp när den sover.

Här är valphörnan.  Jag har köpt några plädar i quiltad tyg. Lätt att tvätta, kan byta medan den ena pläden tvättas. De kostade 80 kronor styck på Rusta. Under kissskydd för att hindra vätan gå ner i skumgummit och parketten. Jag kommer såklart lägga ut några valpmattor ovanpå pläden. Hon får ha sina mat-och vattenskålar i sovrummet de första dagarna.

Jag har tagit av benen på sängen. Valde att ha en bomullsmatta på min sängsida. Vid fotändan har jag lagt skumgummi, sedan sängskydd finess, som har en absorberande yta och ett vätsketätt spärrskikt. De förseglade kanterna ger optimalt skydd mot läckage.
Jag kommer att skaffa en kylmatta och en fläkt inför de varma sommardagarna.

Resan från Trosa i bilen gick över förväntan bra. Vi lät henne få bekanta sig med "valprummet". Hon var så lugn, Helt obrydd luktade hon på leksaker och det som fanns i rummet. Hon har tagit oss med storm. Första dagen fick hon bara var hemma och i valprummet, under uppsikt. Så fort jag skulle ut till köket tog jag med henne. 

Allt kändes nytt när hon kom hem.
Trots det verkade hon obrydd. Tittade runt lite o valprummet. På en gång drack hon vatten. Därefter fick hon mat och åt med glupsk aptit.

Denna lilla sötnos är hur charmig som helst. Så ljuvlig och snäll. En underbar liten vovven. Jag är övertygad om att det är min uppfödare Lindas förstjänst och tikmamman Polly. Hon var så kärleksfull hela tiden och bevakade sina valpar. Skötte om och fanns där. 

Sedan var det lek och bus. Lite kel med matte. Hon är så snäll, och bedårande. Min tanke var att ligga i sängen med bortplockade ben. Men Lucille var lika stor som ett marsvin. Direkt så jag kommande fallolycka. Så det var bara att möblera om lite. Matte sover på golvet på en madrass och lilla prinsessan bredvid mig i en hundfåtöljen

Nu på kvällen kom Lucille igång och var både högt och lågt. Det var så roligt att se. Hon har sovit mycket idag. Det kommer säkert efter alla intryck från gårdagen. Men som sagt, mot kvällen kom gnistan.
Jag hann väga henne.
Vikt  605 g 11 cm hög 11 lång

Den här kommer att bli min favorit fåtölj. Här kan man ha lite utsikt samtidigt som den inte är hög. Speciellt när husse skruvat loss benen. 

Så plötsligt fångades hon på bild när hon tittade upp. Vad kan hon ha sett mån tro. Karlsson på taket kanske som flyger med sin lilla propellermotor? Lucille är helt fantastisk. Så pass trygg att hon funnit sig i sin nya miljö, 

I dag torsdag har det gått tre dagar sedan Lucille flyttade in hos oss. Vi fick påhälsning av min mamma. Hon blev alldeles betagen i Lucille. Tänk vad mycket energi det kan finnas i en sådan liten kropp? Hon skuttar och far runt. Det gäller att se efter så att det finns skydd för både bords-och fåtöljsben så inte valpen i stundens intensiva lek  far in med huvudet.

Efter en skön sömn måste man sträcka på sig och gäspa lite grann. Här flörtar Lucille med kameran.
Det är svårt att få bra skärpa, bilderna kan bli både mörka och suddiga, speciellt när valpen är i rörelse.  

Än är världen så stor så stor. Men snart kommer Lucille upptäcka hur underbar naturen är. Igår var det första dagen att gå ut och bekanta sig med gräset.

Hon väger 670 gram. Nu har vi inte samma våg så jag få utgå från min nu i fortsättningen. Hon har i alla fall ökat sefan nom hit för en vecka sedan. Hon mäter samma storlek som Zoi gjorde när hon var 9 veckor. 

Vi har haft lite besök, Både av mamma och dotter och dotterson, Anette och Lena. Det har gått jättebra. Lucille har hälsat på elektrikern och på torsdag kommer snickaren. Dock är jag försiktig med att de ska klappa henne eftersom hon dels är så liten men också att hon är bara 8-9 veckor. Men se på avstånd går jättefint,
Vikt 670 g 12 cm hög 12 cm lång

Lucille tyr sig mer och mer till mig och sonen, När jag sitter på golvet ovanpå madrassen kan hon efter en intensiv lek lägga sig i mitt knä. Precis om Zoi gjorde.  Hon känner sig trygg och det är fantastiskt efter bara en vecka. 

Det har gått bra med maten, dock är det olika gånger som hon äter mer eller mindre. Jag är tacksam att vädret är som det är. Hade vi haft enorm värme hade det varit jobbigt att hålla henne sval.  

Hon har börjat lägga sig på rygg och visar magen när man kelar med henne. Ett bevis på att hon känner sig trygg. Det går bra på nätter, väcker mig bara genom att vilja ty sig närmare mig, gnäller inte.

Årets första midsommarafton! 🌸 Allt surr handlar om att dansa runt stången, men om man inte tar sig ut får man helt enkelt ta in naturen i stället. Först möttes de färgglada blommorna av lite misstänksamma blickar, men snart övergick tveksamheten i vild nyfikenhet. Det sägs ju att tvåbenta tjejer ska ha kransen i håret, men hos oss fyrbenta passar den bäst direkt på pälshuvudet!

Ps.  Den här lilla midsommarflickan är 10 veckor på måndag, 

Lilla Lucille är sällan ensam i sin fantastiskt stora valphörna. Här är hon helt omgiven av mjuka gosedjur, och det ska bli så spännande att se vem av dem som blir hennes absoluta favorit.

När vår förra hund Zoi var liten hade hon sin älskade apa, som var nästan lika stor som hon själv! Jag skrev en dagbok om Zois första halvår, och det är så otroligt roligt att jämföra deras valptider i dag. Men det finns likheter redan nu.

Zoi kom hem till oss på hösten när det var regnigt och blött, och hon totalvägrade att gå ut. Lucille visar precis samma beteende. Än så länge är utemiljön inte hennes största intresse, utan snarare ganska skrämmande. Men i sin egen takt, och med lite tid, kommer världen utanför säkert att bli ett spännande äventyr! 

Det är så mycket bus och lek i full fart att matte knappt hinner med att trycka på kameraknappen. Med Lucilles plötsliga turboeffekt blir bilderna oftast bara ett suddigt streck. Därför är de flesta bilder tagna när hon är i sina lugnaste stunder. Precis som här ovan, när hon tar sig en välförtjänt tupplur.

Ofta sover hon som mest sammanhängande på förmiddagen, och ibland blir det även en stund på eftermiddagen. Men det har sitt pris. 

Hon är nämligen i sitt absoluta esse sent på kvällen, precis när jag vill sova! Hon är otroligt uppfinningsrik och hittar ständigt nya vägar förbi de ställen som jag trodde att jag hade valpsäkrat. Nu har hon kommit på exakt hur hon ska ta sig förbi hindret och kravla upp i sängen.  Inga konstigheter alls tycker hon själv, en terrier är trots allt en terrier! Nu gäller det bara för matte att klura ut några nya, smarta idéer för att hindra den lilla utbrytarkungen från att rymma fältet.

Min lilla Lucille är som en virvelvind, en liten tornado – orädd och nyfiken. Hon älskar lek och bus, och ja, jag kan inget annat än att älska denna bedårande lilla valp. Jag är så lycklig att just hon kom in i mitt liv. Det kunde inte ha blivit bättre.

Det är inte lätt att komma efter de älskade hundar som funnits innan, de som troget följde mig genom livet. De som fanns där när jag behövde tröst, men även i glädjen. Den sista, som jag sörjde så tröstlöst, stod så nära mitt hjärta att jag var rädd och osäker på om jag någonsin skulle kunna älska igen.

Vikt 710 g 14 cm hög och 14 cm från nacke till svans. 

Men så blev det. Min lilla Lucille tog mig med storm. Ja, även mina barn, barnbarn, mamma och vänner – hon charmar alla. Det är fantastiskt och ett stort mirakel att kunna få tillbaka de känslor jag en gång hade för min gamla vovve. Jag fylls av tacksamhet varje dag. Vid dagens slut, när jag ser på det lilla svarta knyttet säger jag till mig själv att jag är världens lyckligaste.

Lucille har utvecklats så snabbt under dessa två veckor. Jag får nu ögonkontakt med henne och hon kommer när jag ropar. Hon tycker mycket om att vara i min närhet. Hon vet att hon ska kissa på underlaget, även om det såklart blir en och annan olycka ibland. 

  

Mitt sovrum är stort, och där har jag lagt ut plädar på golvet så att hon inte ska halka. Här far hon verkligen fram som en vind när hon är vaken! Hon har också börjat visa sina egna små vanor.

Hon verkar älska att "bädda". Ofta tar hon ett gosedjur, klättrar ner i korgen och krafsar med tassen så att pläden glider undan innan hon lägger sig till rätta.

Samtidigt har hon blivit väldigt fäst vid mig. Hon har börjat gnälla så fort jag lämnar henne, även om det bara är för att snabbt gå till köket. Ofta får hon såklart följa med, men hon känner sig lite bortkommen nere på köksgolvet. Så där står jag ibland och bär på henne med ena armen samtidigt som jag försöker fixa med annat med den andra. 

Vi går ut i sakta lunk. Det har varit regniga dagar och eftersom hon inte är fullt vaccinerad än får socialiseringen och att träffa andra hundar vänta ett tag till. Vi var ute lite under midsommarhelgen där Lucille fick bekanta sig med gräsmattan och dofta på blommor. Man får dock se upp för smörblommor, då dessa tydligen ska vara giftiga. 

Då är Lucille inne på elfte veckan. Jag hinner inte uppdatera märker jag. Det är full fart här hemma med massor av bus, Hon äter väldigt bra och har mycket energi. Jag tycker inte att hon är märkt av värmen. Dock är vi inte ute så mycket. Vi har tagit det lugnt, och bara gått jättetidigt och sent. Hon är duktig att gå på kissunderlaget. Otroligt duktig måste jag säga. Rumsrenheten kommer så småningom  Jag har fortfarande begränsat utrymmet. Vi går ut i vardagsrum och kök, men då är det under uppsikt.  Små hundraser växer mest intensivt under de första 8–12 veckorna och är ofta färdigvuxna redan vid cirka 10 månaders ålder. 

Lucille är som en liten kvadrat. När hon kom för tre veckor sedan var hon så pytteliten, i samma storlek som ett marsvin.  Jag har ingen våg men tror att hon kan ha gått upp-
Vikt ca 795 gram. Hon är 14 cm lång och 14 cm hög.

Det märks att Lucille är trygg. Hon har inga problem med att vare sig hälsa på dem som kommer eller knyta an till mig. Dock testar hon gränser. Hon är så nyfiken och är full av energi. Alltid glad och orädd. Hon kan dock ibland gnälla om jag lämnar rummet för ett kort ögonblick. Det funkar bättre när hon vilar, men vissa gånger sitter hon troget och väntar. 
Det är viktigt att berömma. En del säger dock att man inte ska vara för översvallande när man kommer tillbaka, och inte göra så stor affär av det.

I dag tisdag klippte vi Lucilles klor. Jag missade att ta en bild. I stundens hetta ligger kameran alltid långt ifrån, vilket är både på gott och ont. Ibland är det bättre att vara i nuet än att alltid dokumentera allt på bild. 



 

Lekarna tar aldrig slut. I går köpte sonen en ny favoritleksak. Han hittade tre gummiringar med små taggar som var lämpliga för en liten valp som Lucille. Det finns inte så mycket för små hundvalpar. Allt är stort, fastän det ska vara den minsta storleken. 

Det kliar intensivt nu i munnen. Valptänderna är som små sylvassa piggar. Små raser, och i synnerhet yorkshireterriers, har en extremt hög ärftlig risk för tandsjukdomar på grund av sin anatomi. De har lika många tänder som en schäfer (42 stycken), men utrymmet i käken är minimalt.

Tänderna sitter så tätt att bakterier och plack bildas direkt, oavsett hur mycket man borstar.

Skador på organen: Bakterierna från den infekterade munnen går rakt ut i blodet varje gång hunden tuggar. Detta sliter hårt på hundens inre organ, framför allt hjärtat, njurarna och levern, vilket kan förkorta hundens liv avsevärt.

Det är extra viktigt att ha en buffert för tandhälsan eftersom den inte ofta går på försäkringen. Trots att jag skötte Zois tänder från att hon var 8 veckor fick hon rycka 14 tänder det sista året hon levde. Jag är tacksam för att jag varit klok nog att ha dessa besparingar undanlagda. En hund ska inte lida i onödan.

Det är fortfarande väldigt nytt att vara ute i den stora världen. Allt ser så enormt ut för en liten yorkshireterrier. Bilar som dånar, cyklar som swishar förbi och fåglar som skriar. Just nu handlar allt om att miljöträna och vänja valpen vid alla dessa nya intryck.

När man utvecklar utemiljön för en så här liten hund är det viktigt att ta det i valpens tempo. Världen upplevs helt annorlunda när man bara är ett par decimeter hög. Grässtrån blir till en djungel och trottoarkanter till berg.

Att bara sitta på en filt på innergården eller på en parkbänk och titta på världen som passerar är fullt tillräcklig aktivering. Det handlar inte om att gå långt, utan om att uppleva mycket i lugn och ro. 
Vikt 835, rygg 15 cm, höjd 15,

Igår söndag blev vi attackerade av måsar. De ville väl skydda sina ungar, så det gällde att ducka snabbt! Det kändes minst sagt olustigt att ha dessa bjässar flygandes precis över våra huvuden.

Lucille var inte alls bekväm med situationen. När sådant händer är det lätt att man själv drabbas av lite panik, men det bästa man kan göra för att valpen inte ska bli rädd för livet är att agera lugnt och avledande.

Lyft upp valpen intill kroppen, prata med en glad och trygg röst och gå lugnt men bestämt därifrån. Ge gärna en supergod godis eller en favoritleksak direkt efteråt för att skifta fokus. Visa valpen att "det här var ingen fara, matte har full koll". 

Ibland är det helt enkelt tryggast att vara uppe i mattes famn. För vem vet var man hamnar annars? Att lyfta upp en liten valp i famnen när den blir osäker är faktiskt helt rätt.

Förr sa man ofta att man inte skulle "ömka" en rädd hund men modern forskning visar att du inte kan förstärka rädsla genom att ge trygghet.

På marken är valpen sårbar och allt runt omkring blir övermäktigt. Uppe i famnen får Lucille en säker frizon. Hon känner dina trygga hjärtslag, din välbekanta doft och får dessutom bättre överblick över situationen utan att behöva känna sig hotad.

Efter morgon- och förmiddagssolen kom värsta skyfallet över Stockholm. Det både åskade och haglade! Såklart höll vi oss inne, men vi stod på balkongen och tittade på skådespelet.

Det var en något förvånad liten hundvalp som tittade ut, men inte mer än så. Det är så nyttigt att låta valpen vänja sig vid olika ljud tidigt.

Lucille är redan en tuff tjej; hon är till exempel med när jag dammsuger utan några som helst problem. Vi fortsätter också med några minuters ensamhetsträning varje dag, där jag stänger till valprummet en kort stund.

Det passar perfekt när jag ska göra ett toalettbesök eller ta en snabb dusch. Ibland stänger jag även till när jag lagar mat, även om hon ofta får vara med eftersom jag har en hundbädd stående i köket.

Fast hon sitter ärligt talat hellre direkt på golvet och nosar runt vid diskbänken i hopp om att något gott ska ha trillat ner. Här gäller det för matte att vara snabb.

Jag lämnar aldrig Lucille för länge. Trots att hemmet är valpsäkrat vet man aldrig vad en kreativ liten valp kan hitta på. Lucille är otroligt uppfinningsrik. Häromdagen hade hon lyckats hitta en liten fjäder från en dunkudde! 

På bilden, som togs dagen innan är Lucille ute och spejar tillsammans med husse.

Att ha nått den 12:e veckan är en riktig milstolpe. När en valp blir cirka 3 månader kliver den in i en ny utvecklingsfas som kallas för den juvenila perioden (början på unghundsstadiet). Nu händer det massor!

 Intresset för att utforska utemiljön ökar markant. Det är en jätteviktig tid för att låta valpen bekanta sig med allt den ska möta längre fram i livet: barn, bilar och andra hundar.

När vovven blir lite äldre och har fått sitt fulla vaccinationsskydd är det upp till dig som hundägare vilka du vill att din valp ska hälsa på.
Eftersom Lucille kommer att förbli en liten tjej, kommer hon främst att få hälsa på avstånd när det gäller främmande hundar för att undvika skador.

Tips! Har du sett hundar med ett gult band eller en gul rosett på kopplet? Det betyder "Gula Hund" (Yellow Dog) och är en internationell signal för att hunden behöver lite extra utrymme. Det kan bero på att den är osäker, tränar, är sjuk eller helt enkelt inte vill hälsa. Respektera alltid det gula bandet!

Efter utevistelsen var det dags för ett bad. Lucille ska ju vara ren och fin inför veterinärbesöket på fredag, då det blir både undersökning och vaccination. (Här på webbsidan finns det förresten massor av bra tips på hur man badar en liten valp!).

Eftersom vi har dusch hemma köpte jag en liten plastbalja med propp som vi ställde över golvbrunnen (bild på denna finns i vår checklista inför valpköpet). Det visade sig vara en jättebra och trygg plats för Lucille.

Det kändes dock väldigt skönt att vara två personer första gången; en som höll henne stadigt och gav trygghet, medan den andra tvålade in och sköljde med duschen. Det viktigaste är att vara försiktig och akta både ögon och öron från vatten och schampo. 

Det är Therese Höjer som driver Vikdalens hemveterinär. Hon har en bred erfarenhet och har arbetat som både distriktsveterinär och smådjursveterinär på djurklinik. Idag har hon dessutom en liten mottagning i Arken Zoos butiker på Södermalm och i Farsta Centrum.

Jag har känt Therese ända sedan min förra hund Zoi var valp. Det är en otrolig trygghet att anlita henne. Att valpen får vara kvar i sin lugna hemmiljö gör att undersökningen går galant utan någon stress.

Att ha en personlig hemveterinär är verkligen guld värt. Det bygger upp ett fint förtroende eftersom både valpen och ägaren får lära känna samma person i lugn och ro.

Det blir ett fantastiskt komplement till de större djursjukhusen, dit man kan vända sig om man behöver mer avancerade undersökningar som ultraljud, tandsaneringar eller operationer. 
https://vikdalenshemveterinar.se/Om

Undersökningen gick galant. Therese gjorde en allmän undersökning. Gick igenom den lilla valpkroppen. Lyssnade på hjärtat. Tittade i munnen. Kände på fontanellen som fortfarande var öppen. Det man måste tänka på är att vara otroligt försiktig när det gäller att träffa större hundar. En hård tass i leken kan orsaka stor skada. 

Varför fontanellen fortfarande är öppen? 
För att få detta förklarat kollade jag med AI. Lucille hade extremt liten startvikt: Hon vägde endast 75 gram vid födseln. När en valp föds så liten tar utvecklingen av skelettet och förbeningen av skallen längre tid. Kroppen har fokuserat på att växa i sin egen takt. Rasspecifikt för Yorkshireterrier:

Dvärghundsraser föds mycket ofta med en öppen fontanell (ofta kallad molera). Det är extremt vanligt att den inte har hunnit stänga sig vid 8 eller 12 veckor. Långsam stängning:

Hos många småhundar växer fontanellen ihop mycket långsamt under det första levnadsåret. I vissa fall förblir den en liten, permanent öppning under hela hundens liv utan att det någonsin orsakar några medicinska problem. 

Eftersom fontanellen är öppen är hjärnan lite mindre skyddad mot yttre våld just där. Så vi får se upp för fall och slag. Även ha koll på höjde så hon inte snubblar olyckligt. 

Klappa henne mjukt på huvudet och undvik hårda tryck rakt ovanifrån där öppningen sitter.

Det avslutades med vaccination och kloklippning. Therese gjorde det snabbt och smidigt. Den enda gången som Lucille protesterade var att bli undersökt i munnen. Men jag tror att hon tyckte det fick räcka. 

Efter sprutan kan valpen bli dåsig och vilar extra mycket. Den kan till och med få diarréer. Det är viktigt att valpen får ta det lugnt i sin egen takt.

Måndagen den 6 juli blev det att fira här hemma! Att bli tre månader är verkligen stort. Det blev dock ingen gräddtårta.

Tarmfloran håller på att byggas upp: När valpar växer är deras mag- och tarmkanal under ständig utveckling. De föds inte med en färdig, supertålig mage. Slemhinnorna och de goda bakterierna i tarmen (tarmfloran) håller fortfarande på att mogna och stabiliseras.

Den riktiga tårtan sparar vi till ettårsdagen! Men det går ju att göra det lite extra festligt ändå med något smaskigt hundgodis.

Födelsedagsbarnet firade genom att väcka mig redan klockan fyra i morse. Jag ville väldigt gärna somna om, men det hade Lucille absolut inga planer på. Hon började tugga på mitt hår och puffade envist med nosen i mitt ansikte.

Till slut undrade jag om hon var hungrig? Jag ilade ut i köket och gav henne hälften av morgonens fodergiva. Mycket riktigt, hon åt upp alltihop-

Därefter lekte hon en liten stund innan hon somnade om och sov till klockan åtta. Då fick hon resten av maten. Vi gick ut en snabbis efteråt, men hon ville snabbt in igen i värmen.

I Stockholm har vi plötsligt 13 grader.

Det går bättre och bättre att vara ute. Det börjar bli intressant att lukta på det som ligger på marken.  Man får vara observant med det som lockar en nyfiken valp att stoppa i munnen. På vår gården finns det många fåglar och de lämnar mycket spill efter sig. 

Ibland händer det fortfarande att valpen totalstrejkar och vägrar att gå utomhus. Då är ett jättebra tips att koppelträna inomhus i köket istället!

I den trygga hemmiljön kan du också fortsätta att träna på ögonkontakt, valpens namn och enklare inkallningar. Locka med en glad, vänlig stämma, ropa vovvens namn och överös henne med beröm och godis så fort hon lyssnar.

Det finns mycket mer att läsa om valpträning här på sidan. Och kom ihåg: en terrier är en terrier! De är otroligt envisa och har en stark egen vilja – men när de väl har fattat galoppen, då sitter det direkt för resten av livet! 

I torsdags den 9 juli var det dags att fortsätta lilla Lucilles socialisering. Mitt barnbarn och min dotter kom på besök. Det blev verkligen succé från första sekunden. Lucille har ju träffat dottersonen tidigare och det var som hon kände igen honom.

Lucille blev stormförtjust! Det var en sådan otrolig glädje att se dem tillsammans. En liten valp och en förväntansfull kille som har hittat varandra direkt. Att se hur Lucille viftade på hela kroppen och hur minsta lilla bus möttes av skratt värmer verkligen mitt hjärta. Det är i dessa stunder man inser hur mycket fantastiskt livskvalitet en hund tillför en familj.  

vikt 900 g 17 hög 17 lång

Men mitt i allt det rosa och glada är jag också väldigt noga med säkerheten. Att socialisera en liten yorkievalp med barn kräver fingertoppskänsla, och jag har satt upp några stenhårda regler för allas skull.

En valp och ett barn lämnas aldrig ensamma utan uppsikt. Inte ens för en sekund. Det handlar inte om att hunden biter, utan om att olyckor händer så otroligt fort när båda är fyllda av energi.

Min regel är att barn (särskilt de som är yngre än sex år) inte får lyfta eller bära omkring på valpen. En Yorkshireterrier är extremt skör. Även om fontanellen är hopväxt eller inte kan ett fall från famnen eller ett par decimeter höjd leda till brutna ben eller allvarliga skador. Allt gos och mys sker därför på golvet! 

Låt valpen ha sitt lilla bo där den är fredad. Vill den gå undan så ska den känna sig trygg. Hit kommer ingen och stör.  Dessvärre blir valpar snabbt överstimulerade, och då måste de få lugn och ro för att smälta alla intryck.

Lucilles översvallande lycka som hon visade när mitt barnbarn kom. är ett kvitto på att hon älskar barn. Mitt barnbarn är en mjuk kille och mycket lyhörd.  Vi vuxna ska alltid finnas till som stöd och se vänskapen mellan en hund och ett barn är  bland det vackraste som finns.

Senare på kvällen sms:ade min dotter och skrev att Lucille är nu hans bästa kompis.  Det är kärlek det! 

Vid 13 veckor kallas persionen för tidiga unghundsfasen eller självständighetsfasen.  Den akuta socialiseringsfasen är över, men valpen behöver fortfarande uppleva nya miljöer i lugnt tempo så att det ökade modet inte slår över i osäkerhet eller vaktbeteende (skällighet), vilket små terrier annars har lätt för.

Ökat mod och radie: Valpen har landat helt i sitt nya hem. Den trygga "följa-efter-mattan-instinkten" börjar avta. Valpen blir tuffare, vågar gå längre ifrån dig på promenaden och börjar utforska världen på eget bevåg.

Testa gränser, Yorkies är kända för sitt stora mod och sin terriertemperament. Runt vecka 13 börjar den lilla personligheten ta plats på riktigt. Valpen kan plötsligt "glömma bort" kommandon den nyss kunde eller testa om ett "nej" verkligen gäller varje gång.

Snart börjar valpen gradvis förlora sin allra mjukaste, svarta valpull. Den vuxna, silkiga pälsen med de typiska färgskiftningarna i stålgrått och tan (guldbrunt) börjar förberedas under ytan. Även om det tar lång tid innan den är helt klar. 

Min lilla yorkie ska ju inte bli någon utställningshund.Det betyder att jag skippar den där klassiska, millimeterfina mittbenan längs  ryggen. Men vad gör man då? Jag vill ändå ha pälsen lite så där mysigt halvlång. Inte helt kortklippt.

Det finns något som heter "puppy cut"- Man kan köra en så kallad klippt mittbena eller en rufsigare. fast med extra längd på kroppen och benen. Man klipper då kroppen jämnt (kanske 3–5 cm lång) så att håret faller naturligt utan att delas i en strikt bena.

Man sparar ofta lite mer runt ansiktet och tassarna för att få den där runda, söta nallebjörnslooken.
Min Zoi var lagom klippt. I början hade hon en tofs. Jag tror att det blir så med Lucille också.

Oavsett vilken frisyr det blir i framtiden så måste borsten bli hennes bästa vän redan nu, utan att bita efter den.

På bilden här ovan ser man Lucilles svarta päls som snart kommer att ändras. Den där "Sniffbollen" har jag köpt på Sweetdogs. En rolig aktivitetsboll som kan underhålla valpen för en stund om man stoppar i krossade foderkulor. 

 

Tänk ändå vilken stor milstolpe det är att vara tre månader. Det står inte på förrän den dubbla tiden har gått och då är hon redan ett halvt år. gram. Tänk att så mycket bus och kärlek kan rymmas i en så otroligt liten kropp.

Idag gick vi som vanligt ut och solen skenet för en riktig upptäcktsfärd. För en valp är hela världen ett magiskt äventyr, och Lucille har verkligen öron och ögon på högsta skaft när vi är ute. Det finns så mycket att upptäcka. Helt plötsligt hörde vi ett litet barn som lekte i en rutschkana en bit bort.

Barnets härliga skratt fångade Lucilles uppmärksamhet direkt. Yorkshireterriers har ju en fantastisk balans, och som ni ser på den första bilden dröjde det inte länge förrän hon ställde sig spikrak på bakbenen för att speja. Hon ser ut som en liten surikat där hon står och suger in världen. 

Men livet som yorkvalp handlar inte bara om att titta uppåt. Med en så här liten ras är det extremt nära till marken. Det tog inte många minuter efter spionerandet innan den lilla nosen dök spikrakt ner i gräsmattan bland alla blommor och klöver. Hon kan bli helt uppslukad av alla spännande dofter. De här små liven är verkligen mästare på att hitta precis allt som gömmer sig i gräset.
 

Problemet är bara att när huvudet försvinner ner i gräsmattan ser man knappt vad hon gör. Världen är full av spännande dofter, men tyvärr också av sådant som absolut inte ska in i en liten valpmage, som fågelbajs, fimpar, snus eller vassa kapsyler. Då gäller det att vara snabb som blixten. Mitt absolut bästa tips till alla nyblivna valpägare är att tidigt träna på att få undersöka munnen. På den här bilden ser ni hur vi övar på att gapa godvilligt. När det momentet sitter kan man släppa stressen, andas ut och verkligen njuta fullt ut av de härliga stunderna i solen.